måndag 30 oktober 2017

Tankar, mående och KUB v 13 (12+6)

Tiden går fort och i morgon går vi in i vecka 14. Jag började tänke väldigt  mycket på risken med att göra moderkaksprov och varför vi bestämde oss för att göra det och kom fram till att jag inte kunde riskera att få ett missfall när risken för att få ett barn med kromosomavvikelser är så liten. Dessutom så insåg jag att Downs syndrom inte skrämmer mig. J och jag pratade om det i flera vämdor och så bestämde vi oss för att börja med att göra ett KUB. Det blev lite bråttom med att hinna med blidproverna men de han bli klara i tid. I fredags gjorde vi ett KUBtest och resultaten var super (1:18300 och 1:20000) så vi könner att vi är nöjda med det.

Det har varit väldigt jobbiga veckor, jag har mått fruktansvört och kräkts en hel del. Nu är det dock bättre och jag kan äta igen. Mår ofta ordentligt illa på kvällarna men det funkar. Vissa dagar mår jag illa hela dagarna men det är inte lika intensivt som förrut. Jag ska börja jobba halvtid igen på onsdag och hoppas verkligen att det funkar. Jag har kännt mig ganska nedstämd under den här tiden och det har varit svårt att känna någon glädje över gravidititeten. Vi pratar inte så mycket om det här hemma men efter i fredags när vi fick en en liten sprattlande bebis så har det kännts bättre och vi har pratat lite om det i helgen. Jag ska förhoppningsvis få en kontakt kos BUP som jag kan gå och ventilera mina tankar hos lite. Det är väldigt rörigt i huvudet och så mycket tankar som snurrar. Jag kan känna en längtan efter bebisen som ska komma men är orolig för hur vi ska orka och räcka till. Samtidigt så förstår jag ju att det kommer att lösa sig.

Idag var jag hos läkaren som skickade en remiss för att mäta min livmodertapp i v 18-19 och så får vi se vad som händer sen. Jag tror att allt kommer se bra ut. Jag är konstigt nog inte alls lika orolig i denna graviditet. Jag vet att jag inte kan påverka hur det kommer bli och hoppas bara på det bästa. Jag känner att jag är bätttre rustad att klara av allt som förmodligen komma skall och jag vet att det går över och att det kommer bli bra. Det är skönt att kunna känna ett sådant lugn, äntligen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar