Nu, hoppas vi: Lillasyster är här (v 39, 38+2)

torsdag 19 maj 2016

Lillasyster är här (v 39, 38+2)

Kl 17.36 igår gjorde lillasyster entré med dunder och brak, 3550 g, 48 cm. Vi mår bra men är rätt omtumlade allihopa!

1 kommentar:

Där Rosor Aldrig Dör19 maj 2016 kl. 22:30
Ååå STORT GRATTIS!! Va kul med en till tjej!! Hoppas att allt gick bra för er. All kärlek till er H!! <3

Varma Kramar från B
SvaraRadera
Svar

Vägen hit

När jag gick i mellanstadiet så var vi på en utflykt en dag. Jag har ingen aning om vart, det enda jag minns från resan är att vi passerade en barnaffär och jag minns att jag tittade på vagnarna och bestämde mig för vilken jag skulle ha när jag blev mamma. Min längtan efter att bli mamma har bara vuxit sig starkare och nu 20 år senare är jag så redo. Typiskt att det ska jävlas då!

I augusti 2009 slutade jag äta p-piller för att se om de kunde ha en påverkan på min onda rygg. Vi hade bestämt att vi skulle börja försöka bli gravida i mars 2010 så det passade bra att sluta med dem ändå. Min mens kom klockrent varje månad och jag längtade efter mars.

Mars 2010 började vi på allvar. Då mina bästa vänner hade fått kämpa ett tag för att bli gravida så trodde jag nog att det skulle gå på första försöket. Men icke, i maj 2010 precis innan bröllopet och på försök nr 2 å var min mens 5 dagar sen och testet visade ett svagt streck (som vi senare har kommit fram till inte var där) dagen efter kom mensen. Efter det så började den bli oregelbunden och jag hade ingen koll alls. Jag mådde psykiskt dåligt från första början och var helt inställd på att det var något fel. Jag försökte slappna av och vi hittade på massa roliga saker men mensen kom förr eller senare varje månad.

I mars 2011 träffade vi en läkare i Stockholm. Vi skickades på en massa undersökningar (eller jag mest). Inga fel hittades, ändå hade vi nu bara ca 20 % chans att bli gravida på naturlig väg. IVF var vår bästa chans, vi blev rekommenderade att komma igång så snart som möjligt. Vi ställdes i kö i maj 2011 och i juni hade vår remiss hamnat i Falun (efter vårt önskemål) då vi kunde fortsätta gå hos vår underbara läkare i Stockholm för alla VUL och blodprover.

I juli 2011, precis innan semestern fick vi ett startdatum i augusti med beräknat äggplock v. 37.

Den 13 augusti 2011 började jag spreja med Synarela. Jag var nervös att jag skulle må skit av detta men förutom vissa värmesvallningar, extrem trötthet och några gråtanfall (bl.a. över fel glass) så har jag mått bra. Den 2 september tog jag min första Gonal-f spruta och den 7 september visade VUL ca 16 stycken ganska jämnstora folliklar. Den 9 september börjar illamåendet, ringer läkaren på fredag kväll (på hans mobil, jo han är helt fantastisk) och förklarar hur jag mår. Han tror jag är överstimulerad så vi sänker dosen lite tidigare. Ska tillbaka på den 12 och ta nya prover. Den 11 börjar jag må riktigt dåligt och sover nästan inget den natten.

Den 12 september blir jag sjukskriven i 3 veckor och här börjar min blogg.

I juni 2012 födde vår efterlängtade dotter.

I september 2014 börjar vi att föröka få ett syskon till L. Första och andra FET fäste inte. I oktober gjorde vi en ny stimulering och 3 ägg plockades och befruktades. Vi fick tillbaka en färsk blastocyst som tyvärr inte blev någon graviditet och en till frysen.

Efter en paus satte vi tillbaka vårt frysta blastocyst den 9 januari 2015 och en vecka senare fick vi ett plus, den 9 februari fick vi se två små hjärtan som slog, vi skulle få enäggstvillingar. Men lyckan togs ifrån oss i v 12 då vi vid ett ultraljud fick beskedet att båda fostren slutat leva i v 10. Vår värld rasade och vi tar nu en paus igen för att hämta kraft och mod att fortsätta vår resa mot ett syskon till L...

Nu är jag gravid igen efter vårt femte IVF och vi hoppas att det ska hålla hela vägen. Jag är dock livrädd för ett MA och har väldigt svårt att ta till mig graviditeten. Om allt går vägen är den lilla skatten beräknad att komma på vår bröllopsdag, 29 maj 2016....